Folkrepubliken Katrineholm

Nu har jag läst Mikael Sekunds bok om socialdemokratins Katrineholm. Något av det som jag fann mest intressant var hans beskrivning av många socialdemokratiska politikers motvilja till diskussioner. Jag vill inte påstå att det i allmänhet ser bättre ut hos andra partier, det är ingenting som jag känner till eller har läst om.

Jag har tänkt lite på devisen "alla ska med". Det spelar ingen roll vart man ska, så länge alla är med. Men vad ska man göra med dem som inte vill vara med? Ju mer jag tänker på det, desto obehagligare blir det.

Samma sak med den så kallade splittringen inom den borgerliga alliansen. För en liberal är det ju självklart att olika åsikter måste få diskuteras. Var finns självändamålet i enighet? Om inte olika åsikter kan debatteras fritt och förutsättningslöst har åtminstone jag svårt att se hur vi kan åstadkomma ett bättre samhälle.